Finlands statistikmyndigheters tidiga historia
I Finland startade insamlingen av statistik redan på 1720-talet som en del av det svenska riket. Sverige var ett föregångsland när det gällde upprättande av statistik, då det svenska rikets välutvecklade administration med sina register- och rapporteringssystem erbjöd goda förutsättningar för insamling av grunduppgifter till statistik. Sveriges tabellverk (senare Statistiska centralbyrån i Sverige och Statistikcentralen i Finland) grundades i mitten av 1700-talet och verkets statistik spred sig till lärda och forskare i Europa. Samtidigt fick världens äldsta enhetliga statistik sin början – Sveriges och Finlands befolkningsstatistik. I Sverige anställdes också världens första specialist på statistiskt arbete år 1756.
Lantbruksstatistikens vikt i agrarsamhället
Bland de första som ägnade sig åt demografi och statistik i Finland var Carl Fredrik Mennander som varit assistent vid Åbo Akademi och som senare blev biskop i Åbo och ärkebiskop i Uppsala. I agrarsamhället var uppgifter om lantbruket väldigt viktiga. Mennanders rapport "Jämförelse emellan landtbrukarnes antal och landets rymd och vidd" från år 1743 innehöll även uppgifter om Finlands lantbrukare. Bland målsättningarna för Finska Hushållningssällskapet som grundades år 1797 fanns förutom främjande av det finländska lantbruket även utveckling av statistiken.
År 1802 förnyades de statistiska tabellerna och statistiken för städerna skildes från statistiken för landsbygden. En annan viktig förnyelse var tillägg av vissa frågor som rörde lantbruk i blanketterna för befolkningsstatistik. Sveriges rikes landshövdingar förpliktigades att med fem års mellanrum framlägga redogörelse för länens tillstånd samt för tillväxten och minskningen inom lantbruket, åker- och boskapsskötseln och alla andra näringsverksamheter och orsakerna därtill.
