Finland anslöts till Internationella lantbruksinstitutet1 år 1923. Lantbruksräkningen som genomfördes år 1929–1930 skilde sig också från de tidigare i det att man däri följde en plan som rekommenderades av Internationella lantbruksinstitutet. Enligt den skulle räkningen genomföras samtidigt i alla institutets medlemsländer.
Bearbetning av sommaråkern i Borgnäs år 1932. Bild: Pellervos bildarkiv.
Oavsett instruktionerna från Internationella lantbruksinstitutet ansåg Finlands statistiker att det var viktigt att resultaten skulle vara jämförbara med räkningarna från 1910 och 1920.
På grund av behovet att bevara jämförbarheten samt den begränsade mängden frågor som rymdes, inkluderades inte alla frågor från det internationella mönsterutkastet i de finska blanketterna. Bland annat uteblev frågor som rörde lantbruksarbetarnas antal och löneförhållanden.
Lantbruksräkningarna har också haft en sysselsättande inverkan på landsbygden. De huvudsakliga verkställande organen för räkningen 1929–1930 var landskommunernas kommunalnämnder och städernas magistrat, som förpliktigades att anställa "en person som känner till förhållandena på orten och är särskilt bevandrad i dess lantbruk" som skulle samla in uppgifterna.
Den som samlade in grunduppgifter för lantbruksräkningen belönades beroende på kommunens befolkningstäthet med 5–10 mark (1,4–2,8 euro i dagens valuta) per ifylld blankett.
Lantbruksutställningen i S:t Michel 1926. Bild: Museiverket.
I räkningen 1929–1930 inkluderades hushåll med minst 0,25 hektar uppodlad mark eller minst en fullvuxen häst eller ko. Nytt var bland annat statistiken över mjölk- och smörproduktion på gårdarna.
Ur räkningen framgick bland annat att antalet husdjur minskade år 1929, i vissa delar av landet avsevärt. Detta berodde i huvudsak på missväxtåret 1928 som ledde till en ökning av köttkonsumtionen i Finland.
1] Internationella lantbruksinstitutet grundades år 1905. Det avvecklades år 1946 och dess uppgifter överfördes till FN:s nybildade livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).
